Stöd min kampanj på UNICEF.se/egna-insamlingar/petronellas

Hej alla!

Ville bara säga ett par ord: Anledningen till att jag startade denna kampanj var att jag inte längre stod ut med att bara se på utan att agera,jag tänkte: NÅGONTING måste jag kunna göra även om det är någonting litet. För mig är solidaritet det allra självklaraste här i livet. Vi har en skyldighet att bry oss om varandra, att bry oss om varje människa, att man kämpar tillsammans mot sådant som är ont, att man visar medkänsla och empati för andra människor. DET är vad som är viktigt för mig.

Jag vet att inte alla människor känner som jag men min önskan med denna kampanj är att så många som möjligt skall göra det och bli påminda om vad som verkligen är betydelsefullt. Som en god vän skrev i sin blogg angående denna kampanj:

"Jag skänkte en hundring direkt. Sen blev jag även världsförälder och ska skänka 100 kr i månaden. En fika på stan mindre, det klarar jag mig utan och det kan ge flera hundra vaccinsprutor till små barn. Det behöver dom mer än vad jag behöver en latte."

Om man inte vill eller kan ge pengar så tycker jag att man ska sprida budskapet vidare, det är vår skyldighet som människor tycker jag. En liten aktion, ett knapptryck som kanske bidrar till att ytterligare människor får sig en påminnelse och väljer att rädda någons liv. Och väljer dessa människor att inte stötta denna kampanj med ett bidrag så kanske de väljer att bidra någon annan stans just för att de fått en påminnelse.

Vi behöver alla en spark i röven ibland så var med och sprid detta nu, det kan rädda liv!

Till kampanjen »


Hjälp mig samla in pengar till unicef som just nu hjälper barnen vid afrikas horn!

FÖLJ LÄNKEN FÖR ATT GÅ TILL MIN INSAMLING, ELLER SKICKA ETT SMS DIREKT!!! SKRIV TEXTEN:

KÄMPA PETRONELLAS

SKICKA TILL:

72 900


DÅ BIDRAR DU MED 50 KRONOR TILL INSAMLINGEN!
TACK SÅ HJÄRTLIGT!!!

TILL INSAMLINGEN  >>


bättre en rövare i poolen...

sitter på jobbet. någon minuts lurre kvar. jag sitter och snyftskrattar till diverse gamla bilder som finns att skåda på somliga facebook-profiler. album som sedan länge flyttat in i kvarteret glömskan.

Även om man älskar nuet så finns det vissa saker som varit som aldrig kommer tillbaka och det kan kännas både tacksamt och ledsamt.


snart långlång helg. mot nyköping och goda vänners lag, champagne, pool, jacuzzi. ett riktigt stekarliv.




blogga loss

hej på er, jag är dålig på att blogga. Jag har inte riktigt tid med det här känner jag, men jag kan ju tipsa er om att jag kommer blogga på jobbet istället på fakta.se


So long sailors!

Söndagsnöje


en helt vanlig dag

Man börjar ångra den fina gesten att överraska anders med en ny kontroll till tv-spelet i julklapp. Jag skulle såhär i efterhand mycket hellre överraskat honom med att kasta den han redan hade i soporna. Men men, jag antar att det är OK att han spelar tv-spel varje dag så länge han är snäll och skjutsar mig till hästen när jag behöver.
På onsdag fyller jag 25. Det är en fin ålder. Jag ska hålla kalas för mina favoritmänniskor och har insett att de är ganska många. Detta innebär således en hel del trixande för att få plats med alla men jag tror och hoppas att det löser sig. Jag är i alla fall glad att ha så många bra människor omkring mig.
Idag har jag suttit på hästryggen i nästan två timmar utan att ramla av. Det känns bra. Och min nacke tycker det samma. Nog för att Guardian rusade iväg och skuttade till några gånger men någon sorts balans har man ju.
Det är tur det.
Blev dock rädd vid ett tillfälle när han som vanligt utan förvarning kastar sig bakåt och vänder, rusande rakt mot bilvägen, hamnar i ett dike med en meter snö och får panik samtidigt som det kommer en bil emot oss.
Lyckligtvis lyckades jag styra upp honom på rätt väg och föraren i bilen hann nog se vad hände för den stannade ett par meter bort.
Förutom det så var turen riktigt härlig och solen lyste varm på oss. och man får väl vara tacksam för att man fick sitta kvar på hästryggen i alla fall.
ikväll ska vi gå till orangeriet och ta en välförtjänt drink.
so long sailors.

love life

Fredag.
Jag sitter i soffan och tittar på dåliga klipp på dumma amerikaner.
Har slutat förbryllas över människors dumhet i största allmänhet. Men kan än dock bli otroligt irriterad på vissa.
Men det faktum att Anders står i köket och tillagar en makalös plankstek som bara han kan och att ett gott Lindemans röda står vid min sida gör att jag inte känner mig särskilt bitter över det.
Jag har förövrigt smidit en hel del planer gällande en stundande 25-årsfest som jag ska ha.
Man börjar ju bli till åren nu så att fira det ordentligt tycker jag inte är mer än rätt.
Just nu så kan jag ana varför min mormor fortfarande säger sig fylla 27 varje år hennes födelsedag hägrar.
Dels för att hon vägrar bli gammal och är därtill oerhört rädd för det samma. Dessutom så är förmodligen de där åren runt 27 de allra bästa. Detta är förstås individuellt för var och en men jag kan nu som snart 25 säga att hittills så är denna tid den allra bästa. Sedan kommer jag ju förstås få barn inom någon framtid och då kommer den tiden med största sannolikhet vara den allra bästa. Sedan kanske man vid något tillfälle får uppleva andra fantastiska saker som också kommer räknas in i kategorin.
Det bästa av allt är att jag till en viss del känner att mycket jobbigt och hemskt ligger bakom mig och framåt ser livet ljust ut. Och de motgångar jag med säkerhet kommer stöta på i framtiden kommer jag klara av.
Mycket av detta är tack vare min andre hälft. Och en fantastisk familj och fantastiska vänner.
nåja, nu ropar anders.
det är dags för mig att mosa mos. eller mosa potatis för att vara mer exakt för att det sedan ska bli mos.
friday i´m in love!

Ta bort spindeln!

Igår när jag och Anders satt på bussen, på väg hem från jobbet säger han något i stil med:
- Kommer du ihåg att du vaknade och skrek åt mig inatt?
Jag funderade ett par sekunder innan jag sa:
- Mja.. nä, kanske, vadå? (Ett diffust minne av något dök upp men det var lite svårt att tyda)
Anders fortsatte:
- Ja, du satte dig upp mitt i natten och skrek åt mig att jag skulle ta bort spindeln. Du var skitarg.
- Jaha..euhm.. va? Ja, jo jag minns att jag var rädd och så, sa jag och försökte reda ut vad jag hållit på med.
anders berättade vidare att han gått upp och tänt lampan medans jag sparkade av mig täcket och skrek hysteriskt att han skulle för helvete ta bort spindeln.
- Det finns ingen spindel, hade Anders ropat tillbaka ett flertal gånger men jag hade bara fortsatt att skrika att han skulle ta bort den. Spindeln, som alltså inte fanns.
Tydligen hade Anders sen gått på toaletten och när han kom tillbaka var jag lite lugnare.

Jag vet fortfarande inte riktigt om den där spindeln faktiskt var där eller om jag bara haft en jävligt obehaglig dröm. Men jag minns ju i efterhand hur det dök upp en stor, svart och äcklig spindel på mitt täcke där jag låg och sov i min säng. Hoppas inte den kommer tillbaka inatt.





För den som vill veta kan jag ju säga att bilden på spindeln har jag ritat själv, i photoshop. Jag tyckte att det var lite obehagligt men det gick bra. Däremot försökte jag googla tecknade spindlar(skulle aldrig få för mig att googla verkliga) men de där jävlarna kom upp ändå och jag höll på att dö på kuppen. Därav detta tilltag med en egenhändigt photoshoppad spindel. Finns det någon där ute som vet ett mirakulöst sätt att bota spindelfobi utan att faktiskt möta rädslan? Vänligen hör av er till mig, det är jävligt handikappande de här med fobier.




Söndag

Igår var Sami och Sara här. Vi åt mat och drack massor med vin och spelade buzz och singstar. Det var riktigt trevligt. men jag känner idag att man kunde druckit lite mindre vin. Det känner nog anders med som ligger och sover med halva kroppen på golvet och resten i soffan.
Jag passar på att använda den här dötiden till att blogga lite och vara lite kreativ. Jag föreslog att vi skulle gå ut i snön och åka pulka. Jag tycker man ska passa på medans barnasinnet finns kvar.. Rätt vad det är så är man alldeles för trött och gammal för att ens säga ordet pulka. Anders verkade inte lika pigg på förslaget.
Vi ska baka lussebullar idag. Och kanske en liten morotskaka. Granen blev förresten påklädd redan igår (i natt). Och fin blev den. Kanske den finaste granen jag någonsin haft. Och dyraste (600 spänn för en gran som kostar kanske 150-200 penningar att köpa in). Men en jul utan gran är som en sommar utan sol.
Nu ska jag ta och spela lite betapet.

Nu e de jul igen..

idag handlar vi julgran, middagsmat och vin. Nästa vecka har jag mycket att se fram emot. Vi ska åka till slaktarn, fira jul, rulla köttbullar, julfesta med jobbet...

även om denna jul inte känns som någon annan så börjar jag längta lite.

This is why


Ungefär såhär..




en ding ding värld

Nu är det höst.
och jag har inte tid, eller lust att blogga.
i alla fall inte idag. eller igår.
men nu drar jag mitt strå till stacken i alla fall.
även om det här strået inte är så vidare värst mycket att ha i stacken men det är väl tanken som räknas. det är i alla fall vad jag har hört.

Nog för att man inte ska tro på allt man hör men ja..
nu blir det ju bara massa blaj. men då är ju allt i sin ordning. jag är en blajjarkung.
eller drottning. det beror på hur man vill se på mig.
jag kan vara allt du vill. med vissa reservationer.

Bempa på jobbet. ja han, ja. han kommer haltande (skuttande på ett ben) in på jobbet i morse(ganska tidig).
det var förvånansvärt att han kom så tidigt med bara ETT ben när han annars kommer senare med TVÅ.
Jag börjar tro att det är bra för honom att vara enbent. kanske skall föreslå en amputation?!

jag har by the way beställt ett bord. och betalat ett bord. samma bord alltså.
Det är det vackraste bord du kan föreställa dig och det bästa av allt var att det skulle bara ta en vecka att få det.
hej hopp sa jag, här har du slantarna. (jävligt många slantar bör tilläggas).
Så en vacker dag (läs regnig och blåsig dag) fick jag ett samtal.
hej, det är elin från nordik.
euuuuhm, nordik, sa jag.
hon skrattade och skruvade lite besvärat på sig (jag såg det genom luren) medans jag snabbt kom på vem som ringde.
elin berättade för mig att hon hade missat att kolla lagerstatus och att mitt älskade bord inte skulle levereras förrens om 4 veckor.
jahapp sa jag.
tack för den. rövhål.

jag sa inte rövhål för hon var så trevlig och söt och rar men innerst inne brände det på tungan.

aldrig får man vara riktigt nöjd.

minnen och minnesförlust - eller?

idag skiner solen och när jag vaknade imorse dunkade det i mitt huvud som aldrig förr.
det var bakfulegubben som knackade på.
det var också minusgrader då omkring nio på morgonkvisten.
nu mår jag emellertid( vilket härligt ord va) rätt så bra och jag har stolsjakt, köttbullar och spelkväll att se fram emot ikväll. med ett riktigt härligt gäng av människor.
igår bjöds det på öl och chips på mitt jobb. såna tilltag (liksom kulturluncher och fylleslag mm.) gillar jag att det bjuds på. man tycker liksom att det är 150 % kul att gå till jobbet en sån dag, än de 99-100%en som annars tycks.
jag har med andra ord ett svinbra jobb.
och svinbra jobbpolare som jag kan pola med. på ett poligt vis.
igår resulterade öl och chipsintaget i mera öl, vin, sprit-intag. vi fick besök av mirr som gjorde succé på alla sätt och vis och det är jag inte särskilt förvånad över för hon är succéig på nå vis. hela hon.
anders han blev asfull. benny blev asfull. den gamla gubben daniel (anders kompis) blev också ganska full. liksom resten av mediaherrarna vi hängde med där på kåken. och så jag förstås.
fast jag lät åtminstone bli att däcka uppe på överkastet i gästrummet i andra änden av lägenheten.
nu. köttbullar. sen beger vi oss ut i den fantastiska hösten.
ps. glömde berätta att jag gick igenom min supergamla dator igår.
tusen och åter tusentals bilder gicks igenom.
många fina minnen som väcktes till liv. och en viss känsla av saknad uppstod. men sen så insåg jag hur lycklig jag är i mitt nya liv och att jag på något vis är rättså nöjd med att de där minnena är just bara minnen. bra sådana.
något att samla på liksom.

Störande saker del 1

Det finns endel saker som stör mig extremt mycket just nu. mer nu än annars. annars bara stör.
Folk som är egoister, som tycker så jävla synd om sig själva att allt som någon annan känner och tycker inte räknas och som tror att bara för att det är synd om dem har de all rätt i världen att bete sig som svin samt avsky alla som är lyckliga.
Till er vill jag ha sagt följande;


Du är inte den enda som fått ditt hjärta krossat.
Du är inte ensam om att någon gång ha velat dö.
Det finns miljontals människor som alla upplevt värre saker än dig.
Du är definitivt inte ensam om att ha upplevt en närståendes alldeles för tidiga/hastiga död.
Du är inte den enda på jorden som någon gång tvivlat på ditt eget förstånd.
Du är inte den enda som vid något tillfälle har blivit utsatt för otrohet.
Du är inte den enda människan som upplevt att världen rasat samma omkring dig.

Den där helyllefamiljen, de där lyckliga paret, den där supercharmiga killen/tjejen, dina vänner, din mamma, din pappa, dina syskon, den där glada typen du såg på krogen..
Ni har alla detta gemensamt. Ni har alla upplevt något så jävligt som ni aldrig trott att ni skulle klara er ur levande.
Det är din jävla skyldighet att behandla de här människorna med ödmjukhet, respekt och medmänsklighet.
Åtminstone tills de bevisat att de gjort sig förtjänta av motsatsen.

 





klart.se




Accept the things you cannot change and change those you can

Have the wisdom to know the difference




RSS 2.0