idag sa någon till mig att det var så lätt för mig det här med kärlek
det sårar mig och gör mig arg både på personen som sa det och på mig själv som gett det intrycket för det är väl det sista som skulle kunna beskriva min relation till kärlek..
den enda erfarenheten jag har av riktig kärlek dödade mig nästan..förintade allt som var jag..

hur kan kärlek någonsin bli lätt efter det?


ett tips till er gott folk; ibland kan det vara bra att se mer än toppen på isberget...