Jag gömmer mig i folkvimlet.

Jag undrar om man någonsin blir kvitt sitt förflutna.
Eller människor i det.
Ibland känner jag mig fortfarande förföljd och önskar att jag kunde få ha mina vänner ifred.
Som tur är så bor jag ju i Stockholm och tur är väl det.
Här kan man gömma sig i folkvimlet.
Jag och A firar vår dag idag.
Något roligt var att vi skickade ett litet grattis sms till varandra precis exakt samtidigt med i princip samma text!
Jag ska städa nu för att få lite inspiration.
Jag måste nämligen komma på något att blogga om på mitt ena jobb.
Tjingeling!

/Petronella


tyck och tryck

Vänligen lämna din kommentar här¯

Namn:
Glöm mig inte!

E-mail: (gärna)

Har du en blogg?

SKRIV NÅT¯

Trackback
RSS 2.0