Det finns få saker som jag hatar så mycket som att vara stressad. Stressad i kombination med att ha en massa måsten, nöjen, känslor, människor omkring mig.
När jag är stressad vill jag bara krypa ned under täcket och gråta. Så känns det idag.
Ibland är allt bara sådär extra jävligt och jag känner mig som världens pms-igaste människa. Pessimistiska människa också.
Har inget tålamod, ingen barmhärtighet eller tolerans idag. Alla trevliga, fina, gulliga, glada nivåer är på noll.


Jag vet att när morgondagen kommer så är det ny luft jag andas, filtrerad av alla möjliga varelser och växtligheter. Det är ljuset just nu. Och att ikväll när jag står där i stallet och mockar skit och får torv i skorna och i näsan så kommer det mesta kännas som bortblåst.
I alla fall för en stund.

Nu ska jag spela zilch och äta min äckliga 7elevensallad för 60 kr.
Utan dressing.