Vart än jag går, vart än jag är så dyker Lars Wallin upp och ser lång, gammal och fräsch ut.

Sen kommer jag på mig själv med att tyst skämmas för att jag känner igen honom fast jag aldrig "egentligen" träffat honom. Sen kommer jag på lika snabbt att det inte är så konstigt trots allt. Alla som har något slags intresse för mode, design osv. vet vem han är. Men ändå!

Sen kommer jag på mig själv med att tacka högre makter för att jag inte är en kändis.

Förstå att gå runt på stan och veta att runt varje hörn finns människor som kanske vet mer om dig än du själv vet.

Och du har själv inte den blekaste aning om vilka dessa människor är.

tack och lov för att man är en okändis! Jag skulle bli galen.

Däremot kan jag tänka mig att anlita Herr Larsa Wallin för att designa min bröllopsklänning som jag någon gång kanske tänker bära... kanske. Måste tex. bli rik först.

Han gjorde ju i alla fall ett toppenjobb med den här som Hannah graaf bar på sitt bröllop!