This is why


Ungefär såhär..




en ding ding värld

Nu är det höst.
och jag har inte tid, eller lust att blogga.
i alla fall inte idag. eller igår.
men nu drar jag mitt strå till stacken i alla fall.
även om det här strået inte är så vidare värst mycket att ha i stacken men det är väl tanken som räknas. det är i alla fall vad jag har hört.

Nog för att man inte ska tro på allt man hör men ja..
nu blir det ju bara massa blaj. men då är ju allt i sin ordning. jag är en blajjarkung.
eller drottning. det beror på hur man vill se på mig.
jag kan vara allt du vill. med vissa reservationer.

Bempa på jobbet. ja han, ja. han kommer haltande (skuttande på ett ben) in på jobbet i morse(ganska tidig).
det var förvånansvärt att han kom så tidigt med bara ETT ben när han annars kommer senare med TVÅ.
Jag börjar tro att det är bra för honom att vara enbent. kanske skall föreslå en amputation?!

jag har by the way beställt ett bord. och betalat ett bord. samma bord alltså.
Det är det vackraste bord du kan föreställa dig och det bästa av allt var att det skulle bara ta en vecka att få det.
hej hopp sa jag, här har du slantarna. (jävligt många slantar bör tilläggas).
Så en vacker dag (läs regnig och blåsig dag) fick jag ett samtal.
hej, det är elin från nordik.
euuuuhm, nordik, sa jag.
hon skrattade och skruvade lite besvärat på sig (jag såg det genom luren) medans jag snabbt kom på vem som ringde.
elin berättade för mig att hon hade missat att kolla lagerstatus och att mitt älskade bord inte skulle levereras förrens om 4 veckor.
jahapp sa jag.
tack för den. rövhål.

jag sa inte rövhål för hon var så trevlig och söt och rar men innerst inne brände det på tungan.

aldrig får man vara riktigt nöjd.

RSS 2.0