Det här är MITT liv.

Jag kommer nog aldrig komma undan. Jag kommer nog aldrig få ha MINA vänner ifred. Mitt LIV ifred. Jag kommer nog aldrig gå helt säker. Jag kommer aldrig slippa fly. Jag kommer aldrig slippa förklara för folk som inte förstår. Aldrig aldrig aldrig! Snälla snälla snälla, kan inte ni, mina vänner bara se vilken sjuk jävla människa ni har att göra med. Jag är trött på att hålla tyst. Skämmas. Bara för att jag hade oturen att spendera fem år med en psykopat som manipulerar alla i sin omgivning (INGEN är ett undantag). Det är knappast en slump att denna människa plötsligt hamnar i min umgängeskrets och lovordas och när jag byter, vips, så byter denna, åt samma håll och lovordas igen. Och jag springer åt andra hållet. Med den där ständigt hack i häl.
Människor är blinda, oförmögna att se igenom. Men det har jag gjort. Allt för mycket. Och det ska ni fan veta, det är ingen vacker syn.

Jag har tamejfan gömt mig, hållt tyst länge nog nu. Jag tänker kämpa för att behålla mitt liv som mitt eget.

/Petronella


tyck och tryck

Vänligen lämna din kommentar här¯

Namn:
Glöm mig inte!

E-mail: (gärna)

Har du en blogg?

SKRIV NÅT¯

Trackback
RSS 2.0