Igår när jag och Anders satt på bussen, på väg hem från jobbet säger han något i stil med:
- Kommer du ihåg att du vaknade och skrek åt mig inatt?
Jag funderade ett par sekunder innan jag sa:
- Mja.. nä, kanske, vadå? (Ett diffust minne av något dök upp men det var lite svårt att tyda)
Anders fortsatte:
- Ja, du satte dig upp mitt i natten och skrek åt mig att jag skulle ta bort spindeln. Du var skitarg.
- Jaha..euhm.. va? Ja, jo jag minns att jag var rädd och så, sa jag och försökte reda ut vad jag hållit på med.
anders berättade vidare att han gått upp och tänt lampan medans jag sparkade av mig täcket och skrek hysteriskt att han skulle för helvete ta bort spindeln.
- Det finns ingen spindel, hade Anders ropat tillbaka ett flertal gånger men jag hade bara fortsatt att skrika att han skulle ta bort den. Spindeln, som alltså inte fanns.
Tydligen hade Anders sen gått på toaletten och när han kom tillbaka var jag lite lugnare.

Jag vet fortfarande inte riktigt om den där spindeln faktiskt var där eller om jag bara haft en jävligt obehaglig dröm. Men jag minns ju i efterhand hur det dök upp en stor, svart och äcklig spindel på mitt täcke där jag låg och sov i min säng. Hoppas inte den kommer tillbaka inatt.





För den som vill veta kan jag ju säga att bilden på spindeln har jag ritat själv, i photoshop. Jag tyckte att det var lite obehagligt men det gick bra. Däremot försökte jag googla tecknade spindlar(skulle aldrig få för mig att googla verkliga) men de där jävlarna kom upp ändå och jag höll på att dö på kuppen. Därav detta tilltag med en egenhändigt photoshoppad spindel. Finns det någon där ute som vet ett mirakulöst sätt att bota spindelfobi utan att faktiskt möta rädslan? Vänligen hör av er till mig, det är jävligt handikappande de här med fobier.