Jag sitter i soffan och tittar på dåliga klipp på dumma amerikaner.

Har slutat förbryllas över människors dumhet i största allmänhet. Men kan än dock bli otroligt irriterad på vissa.

Men det faktum att Anders står i köket och tillagar en makalös plankstek som bara han kan och att ett gott Lindemans röda står vid min sida gör att jag inte känner mig särskilt bitter över det.

Jag har förövrigt smidit en hel del planer gällande en stundande 25-årsfest som jag ska ha.

Man börjar ju bli till åren nu så att fira det ordentligt tycker jag inte är mer än rätt.

Just nu så kan jag ana varför min mormor fortfarande säger sig fylla 27 varje år hennes födelsedag hägrar.

Dels för att hon vägrar bli gammal och är därtill oerhört rädd för det samma. Dessutom så är förmodligen de där åren runt 27 de allra bästa. Detta är förstås individuellt för var och en men jag kan nu som snart 25 säga att hittills så är denna tid den allra bästa. Sedan kommer jag ju förstås få barn inom någon framtid och då kommer den tiden med största sannolikhet vara den allra bästa. Sedan kanske man vid något tillfälle får uppleva andra fantastiska saker som också kommer räknas in i kategorin.

Det bästa av allt är att jag till en viss del känner att mycket jobbigt och hemskt ligger bakom mig och framåt ser livet ljust ut. Och de motgångar jag med säkerhet kommer stöta på i framtiden kommer jag klara av.

Mycket av detta är tack vare min andre hälft. Och en fantastisk familj och fantastiska vänner.

nåja, nu ropar anders.

det är dags för mig att mosa mos. eller mosa potatis för att vara mer exakt för att det sedan ska bli mos.

friday i´m in love!